Från valp till vuxen

Socialisering spelar en mycket viktig roll för wachtelhundsvalpen. Endast det arbete som görs under valptiden bär frukt när hunden blir vuxen. Även om wachtelhundar ser ut som söta busiga tokstollar, behöver valpen konsekvent träning och tydliga gränser som inte får tänjas på. Wachtelhunden har en naturlig jaktlust och medfödda jaktegenskaper, därför är det av största vikt att under valptiden systematiskt öva samarbete, kontakt och lydnad. Wachtelhunden måste också lära sig att koppla av och inte ständigt vara "övervarvad", vilket gör att även avslappning behöver läras ut och tränas.

Valpens träning ska bygga på positiv förstärkning, det vill säga att goda beteenden belönas och dåliga ignoreras. De bästa resultaten nås när träningen inte bygger på rädsla för bestraffning, utan på hundens egen motivation och naturliga inlärningsvilja. Det är också klokt att vänja valpen vid bilresor och att kunna vänta i bilen. Under jaktturer är bilen hundens viloplats, och den måste känna sig trygg där.

De första skogsturerna görs alltid på valpens villkor, så att den i lugn och ro får utforska omgivningen och vänja sig vid att röra sig i olika typer av terräng. Det är viktigt att också själv stanna upp ibland – sätt dig på en stubbe och låt valpen undersöka sin omgivning. Fri sökning i skog och på fält medan föraren håller sig stilla är den bästa träningen. På så sätt lär sig valpen att söka självständigt och att arbeta bort från föraren.

Valpen ska alltid belönas vid inkallning. Om man vill använda visselpipa är det bra att vänja valpen vid den direkt vid hemkomsten, till exempel i samband med matning. De första stegen till en framtida jakthund kan tas genom att bekanta valpen med spår, skinn och klövar. Att spåra med långlina är utmärkt träning och kan småningom utvecklas till blodspårsträning. Lydnadsträning kan aldrig bli för mycket.

Målet med träningen är att utveckla goda sökegenskaper, tillräcklig stötning och pålitlig återgång till föraren. Wachtelhunden är som bäst i snabba jakter på små områden. I Finland varierar jaktmarker och vilttäthet mycket, vilket innebär att hundens användningssätt också varierar. För tidig jaktträning kan leda till bristande samarbetsvilja och en hund som jagar "för sig själv". Naturligtvis finns individuella skillnader, och det viktigaste är att kunna läsa sin egen hund.

Många wachtelhundar tar sig naturligt till vatten och är duktiga simmare. Trots det bör vattenintroduktion ske lugnt och gradvis för att undvika negativa upplevelser. Wachtelhunden lär sig lätt – både gott och ont. Simning och apporteringsövningar i vatten är utmärkta sätt att trötta ut en alltid energisk wachtelhund. Hos vissa individer är apporteringsdriften mycket stark och apporteringen kommer naturligt. Hos andra är den svagare, men med tålamod och uthållig träning kan även dessa bli goda apportörer.