Hunduppfödning – ansvar och svåra beslut - Suomen Viiriäiskoirakerho ry

Ansvarsfull hunduppfödning har på senare tid lyfts fram mycket starkt. Den nya djurvälfärdslagen, som trädde i kraft år 2024, betonar vikten av att beakta djurens välfärd vid avel av hundar. Kraven på avel och uppfödning kommer att förtydligas och specificeras ytterligare genom en separat förordning. Finlands Kennelförbunds allmänna avelsstrategi syftar till friska rashundar som är lämpade för sina användningsområden. En frisk och måttligt byggd kropp samt ett balanserat temperament är grundförutsättningar för ett gott hundliv. Uppfödaren måste vara insatt i vad avelsstrategin innebär för den ras han eller hon föder upp. Rasvisa prioriteringar och mål definieras i avelsmålsprogrammen (JTO).

PEVISA-programmen är bekämpningsprogram för ärftliga fel och sjukdomar som utarbetats av rasklubbarna och godkänts av Kennelförbundet. Deras huvudsakliga syfte är att minska förekomsten av hälsoproblem inom raserna. Genom att följa de hälsoundersökningar som föreskrivs i PEVISA och genom att undersöka sina hundar i enlighet med registreringskraven samt agera enligt undersökningsresultaten, gör uppfödaren det som är möjligt. Uppfödaren måste kunna tänka på hela rasens välfärd, inte enbart på sitt eget avelsarbete. En kritisk inställning till de egna avelsindividerna är mer än nödvändig. Problem, vare sig de gäller fysik eller mentalitet, kan inte gömmas undan i all oändlighet genom att stoppa huvudet i busken eller blunda för dem. Om uppfödarens drivkraft är pengar, har man gått rejält fel. Genom att vårdslöst kombinera olika individer med affärsintressen i fokus och med likgiltighet för rasens rekommendationer, orsakas stor skada. Ju mindre rasen är, desto större skada kan en enskild uppfödare åstadkomma.

Uppfödaren ansvarar för sina valpars fysiska och psykiska hälsa. Enligt Kennelförbundets regler är uppfödaren ersättningsskyldig om hunden visar sig ha sjukdomar eller fel även efter köpet. Även valpköparna har ett ansvar. Uppfödaren är ingen avfallsbrunn där man kan tömma alla sina bekymmer och sorger gällande valpen. En ansvarsfull uppfödare hjälper, stöder och ger råd efter bästa förmåga. Han eller hon har redan före köpet noggrant informerat valpköparen om rasens egenskaper och träningsbehov, öppet och utan att dölja något berättat om kombinationens styrkor och svagheter, och dessutom beskrivit valparnas personligheter och eventuella problem eller egenskaper utan att utelämna något. Även efter köpet ska uppfödaren vara tillgänglig och arbetet fortsätter. Valpköparen bär ansvaret för att följa eller välja att inte följa de instruktioner och råd som givits. Speciellt i det senare fallet kan man anse att uppfödaren har gjort sitt bästa för valpens välbefinnande och balanserade utveckling. Att vid köpet lova uppfödaren guld och gröna skogar men sedan agera helt motsatt gynnar ingen. Uppfödarens plikt är att våga tala klarspråk även efter att valpen har överlämnats.

Vid valpköp bör köparen hålla huvudet kallt och bromsa om tempot blir för högt. Det är viktigt att komma ihåg att endast goda ord om föräldradjuren inte räcker – bevis krävs. Om uppfödaren visar en hård, tuff jakthund och du inte ens vågar närma dig valpens far eller mor på grund av aggressivt beteende mot främlingar, bör du avstå från köpet. Aggressivitet och jaktförmåga är inte synonymer. Aggressivitet i någon form är inte ett tecken på en god jakthund utan är en oönskad ärftlig egenskap som oftast leder till problem och bekymmer. Även överdriven rädsla är ofta ärftlig och orsakar problem i såväl hem-, i aktiviteter- och jakt.

Valpköpare rekommenderas att bekanta sig med avelsmålsprogrammet för den aktuella rasen och noggrant sätta sig in i PEVISA-programmet. I Kennelförbundets avelsdatabas finns information om kombinationernas bakgrund, och även om importerade hundar kan man hitta uppgifter. Det är också rekommenderat att ta kontakt med exempelvis rasens avelskommitté eller avelsrådgivare, eftersom de har mycket kunskap om olika släkter och egenskaper som förekommer inom dem. Den som frågar sig fram går inte vilse!

Att föda upp hundar är både utmanande och givande. Man kan aldrig vara helt säker på hur en kombination lyckas och vilka avkommor som föds, även om man gjort allt i sin makt. När man lyckas, ger det många fina stunder att följa valparnas tillväxt, utveckling och livets olika skeden. Friska, arbetsdugliga, trevliga och balanserade valpar är som en vinstlott för uppfödaren. Man måste dock komma ihåg att trots alla ansträngningar går inte allt alltid enligt plan. Då gäller det att lära sig av misstagen och inte upprepa dem. Djupgående kunskap om den egna rasen och noggrann uppföljning av avkommorna ger möjligheten att föda upp individer som är bättre än genomsnittet, långlivade och som skänker oförglömliga stunder åt sina ägare och sin uppfödare.