Hundens löptid (löpningsperiod)

Tikens löpning börjar med förlöp, då vulvan svullnar och tiken ofta slickar sig bak. Notera det första blödningsdatumet. Hos vissa individer kan tecken på kommande löpning ses långt innan blödningen börjar. Tikens beteende förändras, urineringen och revirmarkering ökar. Förlöp varar i genomsnitt 9 dagar. Under förlöp kan tiken uppträda ovanligt aggressivt mot andra hundar. Hos veterinären kan man ta ett blodprov för att analysera progesteronnivån, vilket gör det lättare att fastställa bästa tidpunkten för parning.

När blödningen börjar är det bra att meddela hanhundens ägare, så att tidpunkten för parning kan planeras mer noggrant. Man kommer överens med hanhundens ägare om till exempel var parningen ska ske. Skriv ut Kennelförbundets parningsavtal och kom senast i detta skede överens med hanhundens ägare om de frågor som står i avtalet.

Under själva höglöpet förändras tikens beteende och hon står stadigt och viker svansen åt sidan. Vulvans svullnad minskar och vulvan mjuknar. Blödningen blir ljusare. Tiken börjar vara redo för parning. Ägglossningen sker i genomsnitt 11–12 dagar från blödningens början. Det finns dock stora individuella variationer. De flesta tikar accepterar parning endast vid rätt tidpunkt då befruktning är möjlig. De vanligaste orsakerna till utebliven dräktighet eller små kullar är felaktig parningstidpunkt.

Parning

Parning kräver tid och tålamod. Den bör ske på en lugn plats med halkfritt underlag. Om du besöker hanhunden med din tik, låt tiken urinera innan mötet. Tiken och hanhunden kan ges tid att bekanta sig i lugn och ro. Om intresset är ömsesidigt kan man lugnt betrakta dem på avstånd. Utomhus är det bra att hålla åtminstone en av hundarna i koppel. Parningen ska alltid ske naturligt och tiken får inte hållas fast med tvång. Under bekantningsfasen kan det förekomma till synes onödiga försök och kärlekslekar. När rätt tidpunkt infaller kan hanhunden lägga huvudet på tikens rygg och ivrigt gå runt henne. Tiken står stilla med svansen åt sidan. En erfaren hane parar tiken med säkra rörelser, medan en ung hane kan verka osäker. Under parningen kan en pålitlig person stå framför tiken och lugna henne. När hanens penis svullnar inne i tiken fastnar hundarna så kallat "i lås". Tiken kan känna smärta och då är det bra att stötta henne och förhindra att hon rör sig eller visar aggression mot hanen. Situationen kan vara förvirrande för båda, särskilt om de är oerfarna. Bekanta människor lugnar och parningen sker i ro. Hanen kan hjälpas att vända sig så att båda står med bakdelarna mot varandra. Denna låsfas varar vanligtvis 15–45 minuter. Parningsakten är lyckad och hanen lossnar från tiken. Tiken och hanen förs till en lugn plats för vila, eftersom parningen även är en fysisk ansträngning.

Dräktighet

Under ägglossningen frigörs flera ägg från tikens äggstockar. Äggen frigörs omogna, färdas till äggledarna och blir befruktningsdugliga inom cirka 2–5 dagar. De mogna äggen förblir befruktningsdugliga i 2–5 dagar. Spermierna når äggen i äggledarna och efter celldelning blir de embryon som vandrar genom äggledarna till livmodern och fäster sig vid livmoderslemhinnan. Vid dräktighetsdag 28 har embryot utvecklats till ett foster, vars organ till största delen har bildats och hundens kännetecken kan urskiljas.

Hundens dräktighet varar cirka 63 dagar (9 veckor), men kan avvika ungefär en vecka åt båda hållen. Dräktighetstiden är kort och under de sista 30 dagarna tar fostren ett enormt utvecklingssprång och växer från små larvliknande varelser till valpar som är redo att födas.

Dräktigheten kan konstateras tidigast 20 dagar efter ägglossningen med ultraljud. Det mest tillförlitliga resultatet får man runt dag 28. Med ultraljud kan man endast uppskatta antalet valpar; en noggrannare uppskattning fås med röntgen efter 45 dygns dräktighet.

I början av dräktigheten, runt den tredje veckan, kan tiken visa tecken på illamående, trötthet och aptitlöshet. Dessa symtom brukar lätta när dräktigheten fortskrider. En liten flytning från slidan samt svullna och rodnade spenar är typiska vid denna fas. När dräktigheten fortskrider sjunker buklinjen och vikten ökar gradvis. Tikens beteende kan förändras – hon kan bli mer kelsjuk eller söka sig till ro och kanske inte längre tolerera andra hundar i samma hushåll. Hennes temperament blir lugnare och vanliga lekar och bus kan minska.

Redan före parningen bör man se till tikens vaccinationer och avmaskning. Diskutera dessa med veterinären. Genom rätt, högkvalitativ och mångsidig näring och motion säkerställs att tiken är i så bra kondition som möjligt vid dräktighetens början. God fysisk kondition hjälper tiken att bära en ibland stor kull och underlättar förlossningen. Från dräktighetens början är det viktigt att komma ihåg att tiken inte ska lämnas sysslolös. Även om hård fysisk ansträngning ska undvikas, behöver tiken regelbunden motion under hela dräktigheten. Man kan stärka bakdelen med övningar, till exempel med balanskudde. Det är också bra att komma ihåg att en dräktig tik behöver stimulans som andra hundar. Olika uppgifter, såsom att erbjuda mat i aktiveringsskålar eller slickmattor, gömma godis, samt problemlösnings- och sökuppgifter håller tikens sinne aktivt, minskar stress och ökar produktionen av lyckohormoner i kroppen.

Näringsbehovet ökar väsentligt från sjätte dräktighetsveckan. Maten bör vara lättsmält och tillräckligt energirik. Behovet av protein och mineraler ökar, så det är ett bra tillfälle att övergå till det foder som också kommer att ges till valparna. Om det är svårt att välja rätt foder, lönar det sig att diskutera med experter på hundnäring.

Vid placeringshundar (s.k. fodervärdshundar) är det bra att i förväg ta reda på var det är bäst att tiken föder. I vissa fall kan det bästa vara hos fodervärden där tiken är i bekant miljö med viktiga personer och van vid platsens bakterieflora. Om fodervärden inte har erfarenhet av hundförlossningar kan hen omedvetet stressa tiken genom att själv vara stressad. Då kan det vara bäst att föra tiken i god tid, minst två veckor före förlossningen, till uppfödaren för att föda och sköta valparna där. Ett alternativ är att fundera om det finns någon erfaren uppfödare i fodervärdens närkrets som kan komma med som stöd vid förlossningen. Ofta vill uppfödaren att valparna föds och växer upp hos denne för att hen ska få en helhetsbild av valparna, deras egenskaper och temperament. Detta är viktigt vid valet av nya hem och ger värdefull information om tikens moderegenskaper.

När förlossningen närmar sig bör man ordna en lugn plats för tiken där hon känner sig trygg. Här placeras valplådan och området avskiljs till exempel från familjens andra hundar. Valplådan ska vara av lätt rengörbara material. I slutet av dräktigheten, några dagar före själva förlossningen, kan tiken bli orolig och börja leta efter en lämplig plats att bygga bo. Förlossningen är nära!

Källor:
Koskentalo H. Parempaan Pentutulokseen – koiran kasvattajan käsikirja, 11:e upplagan, 2023