Förberedelse inför förlossningen

God förberedelse underlättar en lyckad förlossning. Minst en vecka innan det beräknade födelsedatumet bör tiken ha ett lämpligt utrymme där hon känner sig trygg och stressfri. Utrymmet ska vara sådant att andra hundar i familjen inte har tillgång till det. I utrymmet placeras en valplåda som tiken får lugnt undersöka och bygga sitt bo i. En mjukt vadderad låda av lämplig storlek placeras på en välkänd, lugn och dragfri plats där tiken kan bekanta sig med den i lugn och ro. I valplådan ska det finnas säkerhetskanter på insidan för att förhindra att valparna kläms mellan tiken och lådans vägg. Lätta underlag kan läggas på botten för att få lådan att kännas som ett "bo" där det är tryggt att föda. Tiken kan innan förlossningen söka efter en plats för sitt bo även utomhus på de mest varierande ställen, så det är bra att de sista dagarna gå ut med henne i koppel.

Bobyggandet börjar vanligtvis cirka en vecka innan förlossningen. Samtidigt blir tiken ofta mer orolig och obekväm, särskilt om det är en stor kull. Tiken kan tappa aptiten nästan helt. Det är dock viktigt att försöka hitta något hon tycker om att äta, eftersom själva förlossningen kräver energi. Mat kan erbjudas med hjälp av olika lockande metoder. Slickmattor, nosmatta eller olika hjärngymnastikspel kan uppmuntra tiken att äta.

Uppfödaren bör förbereda sig noggrant inför förlossningen. För förlossningen bör en digital febertermometer, engångshandskar, sax, rena handdukar, hushållspapper, glidmedel, tråd för att binda navelsträngen och en våg för att väga valparna finnas till hands. Energi-gel hjälper tiken att orka med även en lång förlossning. Gelen kan ges direkt på tiken tandkött eller blandas i vatten. Modersmjölksersättning rekommenderas att ha till hands ifall valparna behöver extra näring i början. Ta reda på närmaste veterinär och jourhavande veterinärsnummer för eventuella nödsituationer eller problem.

Förlossningen börjar

Temperaturen på den födande tiken mäts två gånger om dagen och resultaten skrivs ner. En plötslig sänkning av progesteronnivåerna hos tiken initierar förlossningen. Det synligaste tecknet på detta är att temperaturen sjunker under 37 grader Celsius. Från den här temperatursänkningen kan man räkna med att förlossningen börjar inom ungefär 24 timmar.

Det har kommit mikroschips på marknaden som, förutom chipnumret, också visar hundens kroppstemperatur. Dessa chip har inbyggda temperatursensorer och gör det möjligt att mäta hundens kroppstemperatur utan att behöva mäta rektalt. Chipet sätts in på valpen på samma sätt som det vanliga chipet redan i valpstadiet. Detta gör temperaturmätningen till ett betydligt behagligare alternativ för en dräktig tik.

Förlossningen kan delas upp i tre faser: öppningsfasen, utdrivningsfasen och efterbördsfasen. Öppningsfasen varar vanligtvis mellan 6 och 12 timmar, men särskilt för förstföderskor kan det ta mycket längre tid. Vissa tikar föredrar att vara ensamma i valplådan när de koncentrerar sig på sitt uppdrag, medan andra vill att uppfödaren är nära hela tiden. Genom att läsa tiken kan man avgöra vad som är bäst för just denna individ, och man bör anpassa sig därefter. När öppningsfasen är slut är tiken livmoderhalsen helt öppen och bäckenet har blivit helt avslappnat.

Utdrivningsfasen börjar när fostervattnet går. Denna fas varar vanligtvis mellan 4 och 24 timmar och är mycket individuell. Man kan se värkar genom att tiken spänner sidorna. Direkt efter att valpen föds, tar tiken bort fosterhinnorna från valpens ansikte, klipper navelsträngen med tänderna och slickar valpen ren och torr. Slickandet startar endorfiner i valpens hjärna, vilket leder till en ökad känsla av välmående och förbättrat immunförsvar. Slickandet stimulerar valpens vitala funktioner. Valparna föds helt blinda och döva, men de kan redan använda sina lukt- och känselsinnen för att hitta till sin mamma. Utdrivnings- och efterbördsfaserna fortsätter växelvis tills alla valpar är födda. Efterbörden föds antingen efter varje valp eller samtidigt som valparna. De flesta tikar äter efterbörden och får viktiga hormoner som hjälper till att förbättra mjölkproduktionen och dra ihop livmodern.

Efter födseln

När alla valpar är födda, kommer tiken att lugna sig och börja ta hand om sina valpar. Efter en stunds vila är det viktigt att ta ut tiken för att uträtta sina behov och tvätta hennes bakdel om den är smutsig från födelsevätskor. Samtidigt byts de gamla underlagen i valplådan ut, eftersom födelsevätskor är utmärkta växtmiljöer för mikrober. En frisk valp söker sig snabbt till spenarna och börjar dia kraftigt direkt efter födseln. Valparna diar nästan hela dygnet i början och får livsviktiga antikroppar från modersmjölken. Under de första två levnadsveckorna äter och sover valparna mest, och tiken håller sig nära sina valpar.

Hantera valparna redan från början, men var försiktig så att du inte stressar tiken för mycket. De flesta tikar tål att valparna hanteras, men de blir fortfarande oroliga. Det är viktigt att snabbt kontrollera valparna varje dag. En valp ska vara muskulös och fyllig, navelsträngen ska vara torr och ren och vikten ska öka stadigt. Om valparna behöver flaskmatas, är det bra att göra detta nära tiken.

En utmärkt metod för att övervaka tiken är att använda ett aktivitethalsband. Den ger information om hunden som man inte alltid kan observera med blotta ögat. Uppfödaren kan till exempel kontrollera hur tiken har sovit på natten genom att kolla om hon har sovit eller om hon redan visar tecken på att börja bygga sitt bo och blir rastlös. När valparna är födda kan aktivitetshalsbandet hjälpa till att avgöra vid vilken tidpunkt tiken vårdar sina valpar under natten. En plötslig förändring i hundens aktivitetsnivå vid en viss tid på dagen kan tyda på att tiken är mer stressad och därför förändrar sitt beteende. Detta ger uppfödaren möjlighet att anpassa sitt agerande för att öka tiken välmående.

Källor:

Koskentalo H. Parempaan Pentutulokseen -koiran kasvattajan käsikirja, 11. upplaga, 2023